Boken ”Klinisk endokrinologi” erbjuder läkare bättre möjligheter att hjälpa hypotyreospatienter

Klinisk endokrinologi

© thyroidhormones.wordpress.com

I början av september 2015 gav Studentlitteratur ut boken ”Klinisk endokrinologi” av läkarna Stefan Sjöberg och Cecilia Mattson. Boken är avsedd framförallt för läkare under specialistutbildning ”att användas som praktisk vägledning i tanke och handling” och det är just där – under själva utbildningen – som avgörande information om hypotyreos på något vis tycks ha gått förlorad genom åren. Därför är avsnittet om hypotyreos av Sjöberg och Mikael Lantz mycket välkommen.

Boken tar upp en rad saker som kan underlätta i den kliniska beslutsprocessen och som är avgörande för hypotyreospatienternas tillfrisknande. För trots att dagens sätt att diagnostisera hypotyreos har ett fortsatt starkt fäste i boken, är patienten inte bara ”ett TSH och ett T4” utan läkaren ges en mer än vanligt nyanserad sjukdomsbild av patienten. Hela sjukdomsbilden bör nedtecknas genom ”omsorgsfulla frågor” i anamnesutredningen i syfte att underlätta uppföljning av behandlingseffekterna.

Det bokstavligen kryllar av symptom och tecken som kan vara till hjälp där det är svårt att ställa diagnos eller där behandlingen inte hjälper fullt ut: trötthet, nedstämdhet, nedsatt fertilitet, bristande energi, ökat sömnbehov, nedsatt mental kapacitet, frusenhet, minskad kroppsbehåring, frånvaro av ögonbrynens yttre vinge, förstoppning, torr, kall hud som också kan vara grövre, mörkare och/eller hesare röst, försämrad hörsel, orostillstånd, svullnad i ansiktet och där främst runt ögonen s k periorbitalt ödem, generell svullnad orsakad av mukopolysaccarider även kallad myxödem, depressiva besvär, långsamma rörelser, långsamma reflexer, oförmåga att ta initiativ, social isolering, viktökning, muskelkramper, oförmåga att svettas, nedsatt koncentrationsförmåga och andfåddhet vid fysisk ansträngning.

Ett viktigt och välkommet inslag i boken är uppmaningen att patienters depressiva symptom bör utredas med tanke på hypotyreos då det som författarna utrycker det, ”är olyckligt” om patienten får behandling med antidepressiva läkemedel istället för sköldkörtelhormon. Idag är det tyvärr mycket vanligt att patienter ges olika depressionsdiagnoser både innan de får diagnos och i samband med att behandlingen inte hjälper i tillräcklig utsträckning. Önskvärt hade varit om författarna uppmärksammat även T3-behandlade patienters goda erfarenheter vad avser depressionsliknande besvär. Där har också forskning visat goda resultat.

Vad avser behandling av hypotyreos breddar författarna läkarens möjligheter att erbjuda alternativ till Levaxin. Ett tillägg av 10-20 mikrogram av läkemedlet Liothyronin eller torkat svinsköldkörtelextrakt via licensansökan till Läkemedelsverket kan övervägas trots tillfredsställande normalisering av TSH och T4 om Levaxinet lämnar kvarstående besvär efter 6-12 månaders behandling. Författarna skriver inget om att det skulle vara farligt med annan behandling är Levaxin, vilket tycks vara en allmän uppfattning idag.  Att författarna beskriver alternativa behandlingsformer är tacksamt eftersom patienter i praktiken saknar möjlighet att påverka sin behandling idag.

Författarna har också uppmärksammat behovet av att se mildare på proverna om patienten är gravid, har svårt att bli gravid, uppvisar en förstorad sköldkörtel eller har förhöjda blodfetter. Här uppmanas läkaren att överväga behandling om TSH överstiger 2,5 mIE/l och fritt T4 är lågt eller om fritt T4 är lågt. Gravida kvinnor uppmanas att ta prover var fjärde vecka under första halvan av graviditeten.

Vid ”subklinisk hypotyreos” är författarna tydliga med att läkare ska ta fasta på vilken anledningen faktiskt var att sköldkörtelprover togs – dvs om det rörde sig om en allmän hälsokontroll eller om det var typiska hypotyreossymptom som föranledde provtagning. Då ”subklinisk” innebär att patienten inte uppvisar några symptom kan det därför vara aktuellt med behandling om patienten uppvisar symptom. I dessa fall anges att behandling ska siktas mot ett TSH runt till 1.0 mIE/l.

Även om boken framförallt är riktad till läkare och blivande specialister så kan den också vara till hjälp för patienter som har svårt att få diagnos eller som känner att behandlingen som ges inte hjälper fullt ut. I dessa fall är min rekommendation att köpa eller låna boken och ta med den till behandlande läkare så att denne får stöd i sina försök att hjälpa.


Stefan Sjöberg är docent vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge och överläkare vid Medicinkliniken vid Hallands sjukhus i Halmstad.

Cecilia Mattsson är docent och arbetar som överläkare vid Medicincentrum vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Mikael Lantz är docent och arbetar som överläkare vid Endokrinologiska kliniken vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.


Liothyronin: Substansen i Liothyronin är en syntetisk form av sköldkörtelhormonet T3 som är biologiskt mer aktivt än substansen levotyroxin i Levaxin. Vid tilläggsbehandling med Liothyronin är det av vikt att dosen delas under dagen till 2-3 gånger per dag. 10 eller 20 mikrogram är ofta en för hög dos vid behandlingens början att det är bra att börja med 5 mikrogram och öka dosen successivt.

© thyroidhormones.wordpress.com

Annonser

8 thoughts on “Boken ”Klinisk endokrinologi” erbjuder läkare bättre möjligheter att hjälpa hypotyreospatienter

  1. Köpte boken för två veckor sedan. Inte var den billig men om jag kan lära lite till så …..

    En kväll tände jag läslampan och öppnade boken på sidan 1. Fort som attan kom jag under fund med att boken INTE innehåller speciellt mycket om “ sköldkörtel” och dets sjukdomar bara ca 50 sidor.

    Då jag läst igen dom 50 sidor visste jag precis lika mycket som innan – dvs det som går att leta sig fram till på nätet.
    Sexhundra kronor i onödan – det var en bitter pilla!

    Om någon inom läkarkåren har glädja av avsnittet om hypotyreos så kan jag bara tacka och be om att få mina pengar tillbaka i kassan på primärvården.
    Detta mitt påstående är sedan tidigare bevisat av Hr Mats Reimer med sitt påstående att vi som är drabbat av diverse xxxxteoser inte litar på dom läkare som finns på diverse primärvårdsenheter.
    Kompetensen på dessa är så klen att det enda ställe vi får hjälp är på nätet var tidigare drabbade är så vänliga att ge råd och stöd som läkare inte kan/vill ge. Vilket är en stor skam för en yrkeskår!

    Den övriga delen av boken har jag tyvärr inte kvalifikationerna att uttala mig om, men visst har läkare ett synnerligen stort ämnesområde att behärska och som för min del inger respekt.

    Varför har då sköldkörtelsjukdommar då behandlats så styvmoderligt?
    Är det så att det är en “för enkel” åkomma att hantera – dvs när man först har fått kläm på diagnosen.

    • God delning av dig, så tack. Priset är högt.
      Jag kan hålla med om att det inte är nyheter för många hypotyreospatienter men sensationellt att författaren rekommenderar alternativ behandling och avsnittet om hypotyreos beskriver symptomfloran bättre än annan läkarlitteratur. Det bör uppmärksammas. Känner som du stor respekt för endokrinologers arbetsområde.

      Dela gärna boken med någon behövande.

      • Det som kan få mig att förvånas är att en åkomma med så många drabbade och ständigt nu tillkomna debutanter fortfarande behandlas på ”2 sidor” .
        Hela frågan om hypoterios ser for mig ut som det är något man ogärna tar sig an – det har ingen status vara sig från medicinalindustrin eller läkarkåren. På 50 år har inget nytt medikament sett dagens ljus. Läkarna litar fortfarande på blodprover som är ganska oexakt.

        Att läkarkåren sent om sidor inser att behandlingsformer från ”den gång ruter kung gick i kortbyxor” är effektivare än det nyaste som inte är så nytt längre, ser jag som ren ynkedom. Och att politikerna som styr läkarnas val av behandlingsmöjligheter inte kan se det enkla faktum att en fungerande patient på ett produkt (i detta fall NDT) är bättre än en dysfunktionell patient på ett preparat från ett ”världsberömt industriföretag”. Det är ganska enkelt lodrätt idiotisk att missbruka skattemedel på ett sådant sätt.

        Och naturligtvis får andra gärna läsa boken

  2. Har i flera år haft samtliga symptom som listas i artikeln ovan. Fick till sist hjälp av en pensionerad läkare som ställde diagnosen hypo. Då hade jag ätit kortison i två år pga sekundär binjurebarkssvikt. Livet kom sakta tillbaka och vi cykeltest på sjukhuset frågade de vad som hänt – ofattbar förbättring. Min endokrinolog gick äntligen med på att skriva ut Levaxin pga att jag blivit så mycket bättre. Om det ibte var lika bra som Armour skulle han efter ett år söka licens. Nu har det gått två år med Levaxin – mår som innan Armour -och en kraftig ovilja kvarstår att ansöka om Licens. Tänker nu på eget bevåg ta Armour igen! Bör jag byta rakt av eller ska jag lägga till lite Armour ovanpå Levaxinet? Äter 10 mgr Levaxin per dygn.

    • Hej Marie
      Beklagar att jag är sent ute!
      10mcgr levaxin var inte mycket att hänga i flaggstånhen! Sälva får jag 5 x så mycket och är inte nöjd!
      Vad säger ditt TSH? Om Du inte kan få reda på det av din läkare så går det att få en fristående analys via WERLAB – gå in på deras hemsida – där kan du hitta ett provtagningsställle. Var in där för ett tag sedan, blev 160 kr fattigare men med ett provsvar till läkare som inte gillar läget.
      Dit TSH bör enligt mitt tycke ligga på som mest 2 gärna 1.
      Egenimport av thyroid är en lösning om allt annat mislyckas.
      Hör gärna av dig jag är latent nyfiken – contaxen@gmail.com
      Bästa hälsningar // H

  3. Jeg vil påstå at legene i dag ikke er blitt skikkelig opplært om stoffskiftet. Når de kun stoler på blodprøver, har de spilt falitt. Blodprøver skulle være noe som skulle brukes i tillegg til symptomene. Nå har legene kun tatt i bruk blodprøver og kastet symptomer på båten.

    Det var dr. George Murray som i 1889 fant løsningen og behandlingen av hypothyreose. Han ga pasientene injeksjoner med skjoldbruskkjertelekstrakt fra husdyr. Han behandlet dem etter symptomer. Alle symptomene forsvant med thyroxin. Før denne oppdagelsen i 1989, var hypothyreose dødelig.

    http://deadscientistoftheweek.blogspot.no/2010/06/george-redmayne-murray.html

  4. Har under ett år lidit för denna sjukdom , nu säger Östersunds sjukhus att det är normalt igen o sköldkörteln har läkt. Men fortfarande är jag lika trött o orkeslös.
    Men blir det för var dag som går nu när dom börjar dra ner på all medicin sköld stoppande o levaxin.
    Nu börjar jag känna mig som jag var innan dom kom underfund med vad det var.
    Läkarna har bara träffat mig en gång sen har det mest varit via brev som har dröjt som längst med 10 dagar innan jag får reda på vad endokrin tänker göra. Jag hoppas verkligen att det inte bara jag som blir behandlad som jag vore pestsmittad, dessutom är det nu bestämt att jag är frisk nog att arbetspröva misstänker redan nu att det inte kommer gå så bra men ni läkare ska ju kunna allt o er ska man kunna lita på. Mvh Malin Svensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s